Julkort från Rikshöft

Hej!

I dagens lucka bjuder Ortopodden på ett julkort från Rikshöft.

Åsa Loodin, Ami Hommel och Lena Jönsson

I avsnittet hör vi Ami Hommel, professor i vårdvetenskap och en av registerhållarna för Rikshöft, Åsa Loodin, sjuksköterska på masternivå och Lena Jönsson, undersköterska och koordinator för Rikshöft.

Forskning som gjorts under året på data från Rikshöft kan man läsa om i årsrapporten.

Avsnittet finns som vanligt där poddar finns eller här!

Lucka 11: julhälsningar från frakturregistret

God Jul önskar Frakturregistret!

 

Senaste året har ni alla (nästan alla) hjälpt till att registrera drygt 75 000 frakturer! Det innebär ungefär 200 frakturer om dagen eller en registrering var 6´e minut. Registreringarna som görs på natt och dag, helg och vardag är det viktigaste för att hålla registret levande och det vill vi tacka alla för!

 

Registreringarna vi plitar in är det som också bidrar till att data kan plockas ut i andra änden och användas till forskning. Det pågår många forskningsprojekt på data från registret, såväl som flera projekt för utveckling av själva registret.

Under det gångna hösten har disputation ägt rum på den första avhandlingen med artiklar på data ur registret (David Wennergren; Studies on tibia fractures from the Swedish fracture register). Den beskriver dels hur registret är uppbyggt och fungerar och fördjupar sig sen i studier på tibiafrakturer.

Den stora HipSterstudien på odislocerade cervikala femurfrakturer hos äldre har också dragit igång. Den fick drygt 10 miljoner i anslag från vetenskapsrådet och drog igång skarpt 16/9. Den 10e december var 30 patienterrandomiserande i studien från 14 aktiva enheter. Studien är unik och första i sitt slag då randomiseringen till en RCT för första gången görs via ett ortopediskt kvalitetsregister.

För att utveckla själva registret har dels en PROM-indikator skapats som jämför enheterna mot varandra. I skrivande stund läggs sista handen vid en konsensusfunktion vid registrering av fotledsfrakturer. Denna kommer i registreringsögonblicket ge aktuell behandlingsstatistik för vald fotledsfraktur och dels ge information om den rekommenderade behandlingen för den aktuella frakturtypen. Vidare kommer funktionen också plocka tillbaka information från registreraren varför man valt den behandlingsmetod man har valt. Funktionen kommer testas under första delen av 2020 och sen förhoppningsvis introduceras för alla registrerande enheter före sommaren.

 

För att återknyta till lucka nr 7 så fortsätter andelen handledsfrakturer som opereras att öka. Nu opereras drygt 35% av alla handledsfrakturer men stor variation ses mellan de registrerande enheterna. Kan tilläggas att 23% av operationerna utfördes av ST-läkare under 2018, en andel som fortsätter ökar. Som kuriosa utfördes 20% av de registrerade frakturerna (alla frakturtyper och kroppsdelar) under 2019 av ST-läkare, ungefär hälften av dessa med assistens av specialist.

 

Slutligen får årets granbarr i julstrumpan gå till de sista 3 enheter som fortfarande inte registrerar i registret. Kom ihåg att det snart är ett nytt år och det är aldrig för sent att inse att internet inte var en fluga.

 

Juliga Hälsningar från ett (faktiskt inte regnigt) Göteborg

 

//Frakturregistret genom Emilia Möller Rydberg

 

Lucka 10: hel eller halv?

Hel- eller halvprotes?

Ska yngre patienter med höftfraktur ha en helprotes hellre än en halvprotes? Och när är man i så fall yngre? Ett omdebatterat ämne! I decembernumret av NEJM presenteras the HEALTH trial, en randomiserad multicenterstudie med syfte att besvara just den här frågan.
1495 patienter med dislocerade collumfrakturer efter lågenergitrauma som var 50+ år och kunde gå självständigt med eller utan gånghjälpmedel från 10 länder (80 sjukhus)  randomiserades till helprotes (n=749) eller halvprotes (n=746).
Efter 24 månader var det ingen statistiskt signifikant skillnad i hur stor andel av patienterna som hade genomgått en ny höftoperation  (7,9% av helproteserna och 8,3% av halvproteserna; p=0.79). Vanligaste nya åtgärd för de som opererats med helprotes var reposition av luxerad protes, medan det vanligaste för halvproteserna var en protesrevision.
Allvarliga komplikationer förekom i 41,8% av fallen som opererades med helprotes och i 36,7% av fallen som opererades med halvprotes (dock ingen statistiskt signifikant skillnad), De som opererats med helprotes hade något bättre funktion efter 24 månader än de som opererats med halvprotes.
Författarna konkluderar att totalprotesoperationen förvisso verkar ge en något bättre funktion 2 år postoperativt än halvprotesen, men att den är behäftad med större risker.

Lucka nr 7: VLP eller gips?

 Radiusfrakturer – op eller inte? 

Ortopedkollegiet älskar att diskutera behandling av radiusfrakturer, men vi vet fortfarande inte hur vi bäst behandlar dem. En SBU-rapport som 2017 sammanställde tillgänglig evidens konkluderade att hos äldre människor ger gipsbehandling likvärdigt resultat som operation vid handledsfrakturer med mindre felställning. Under 2019 kom en randomiserad studie som tvärtemot visade bättre resultat för volar platta (VLP) än för gipsbehandling.
Studien inkluderade patienter över 70 år med dorsalbockade distala radiusfrakturer vid två sjukhus i Stockholm, och jämförde behandling med VLP vs gipsbehandling. Funktionen efter 1 år utvärderades med DASH och PRWE (två st självskattningsformulär), samt undersökning av arbetsterapeut. 72 patienter randomiserades till konservativ behandling med gips, och 68 patienter randomiserades till kirurgisk behandling med VLP. Majoriteten av patienterna var kvinnor.
Efter 12 månader hade de patienter som behandlats med VLP bättre poäng i både PRWE och DASH. De patienter som behandlats med VLP hade också bättre greppstyrka, handledsflexion och ulnardeviation vid 12 månader.
Författarna konkluderar att äldre patienter med instabila dorsalbockade radiusfrakturer med fördel behandlas med VLP.

Lucka 6: EKG-kurvan

I lucka nummer 6 gästas Ortopodden av blivande kardiologen Peter Hammarlund aka EKG-kurvan! Vi undersöker myten om att ortopeder absolut inte kan tolka EKG:n, Peter berättar om världens schtekigaste skada och om hur det gick att få en medicinfråga i Vem vet mest.

 

Vill du testa om du är bättre än mig på EKG-tolkning? EKG:na finns här nedanför och rätt svar på tolkningarna avslöjar Peter i podden!

 

Julkalendern lucka 5

🎁 LUCKA 5 🎁

Finns det nånting som är lika tillfredsställande som att få en artikel publicerad, en perfekt korrelation eller sin hypotes bekräftad? 🌟 Eller nånting som är lika frustrerande som att inse att man måste räkna om all statistik, att ett mätfel smugit sig in eller att ens jättelånga ansökan inte drog in några anslag? 🤯 Tur att det oftast är det roliga med forskningen som överväger!

Lucka 4: Vad händer med metallen när vi dör?

Hej!

Jag har funderat på vad som händer med all metall när vi dör, och för att ta reda på det var jag på studiebesök på Landskrona krematorium. Krematorietekniker Jerry Fast visade runt i krematoriet.

Det visar sig att proteser och andra implantat kommer ut förvånansvärt hela ur ugnen.

Sedan 2016 skickas all metall för återvinning, vilket genererar många miljoner årligen som hamnar i Allmänna arvsfonden. 

Mycket bättre än att gräva ner metallen i jorden tycker Ortopodden!

Artikel i HD om krematoriet i Landskrona

Sveriges kyrkogårds- och krematorieförbund

Avsnittet hittar du där poddar finns eller här!

Julkalendern lucka 3: Barfotalöpning

Med skor eller utan?
Debatten om barfotalöpning har rasat de senaste åren. Tidigare forskning tyder på att barfotalöpning kan medföra mindre skaderisk än vid löpning med konventionella skor pga minskad belastningsgrad. I en randomiserad studie från Hamburg undersökte författarna hur löpningens biomekanik i nedre extremiteten såg ut initialt vid start av barfotalöpning, och hur biomekaniken var efter att löparen vant sig vid barfotalöpning.
Deltagara i studien var 60 friska, fysiskt aktiva individer mellan 18 och 35 års ålder. De delades in i tre grupper: en som lottades till barfotalöpning, en grupp fick nya konventionella löparskor att springa i och den sista gruppen var en passiv kontrollgrupp. Under åtta veckors tid fick interventionsgrupperna springa 15 minuter i veckan på ett löpband. Innan och efter interventionen gjordes en gånganalys under löpning såväl barfota som i skor.
Flertalet förändringar i biomekaniken sågs hos barfotalöpare – de satte i framfoten först i större utsträckning, plantarflekterade mer i markkontakten, sprang med en snabbare rytm, kortare steg och mer flexion i knäna. I början innan interventionen var belastningsgraden mindre när deltagarna sprang barfota. Däremot hade barfotalöpare förvånande nog högre belastningsgrad i slutet av studien jämfört med kontrollgruppen som sprang i konventionella skor.
Författarna drar därför slutsatsen att det inte är säkert att barfotalöpning förebygger skador på längre sikt.
Vad tror ni? Löpning med eller utan skor?
Ref:

Hollander et al, Am Journal of Sports Medicine 2019